GABRIELLA JOSS

Kategori: Graviditeten

Tre fakta om min graviditet

- Jag missade flera barnmorskebesök trots att jag försökte hålla stenkoll på dom. Hur går det ihop undrar ni kanske? Det undrar faktiskt jag med..

- Jag kollade på så gaaalet mycket TV-repriser! Från att inte ha kollat på ett enda program till att veta allt om Lyxfällan, Bonde söker fru, Bachelor osvosvosv. Listan kan göras lång! Och det var mestandels svenska halvdåliga realityshower. Orkade liksom aldrig sätta mig in ordentligt i "riktiga" serier och filmer. 

- Första plagget till bebis var den bruna nalledräkten. I storlek 56 från H&M. Den hängde i hallen i flera, flera veckor för att jag skulle smälta och förstå att jag var gravid.

Och såhär såg magen ut tre dagar innan beräknad födelse. <3

Gravid vecka för vecka, HEJDÅ

Sista klippet för vår del på kanalen och det känns sorgligt att lämna. Tiden har gått så snabbt och vi är tacksamma över att ni har följt oss i videoformat enda sedan vecka 18. Kramar! 

Gravid vecka för vecka, förlossningen

Här pratar vi lite om förlossningen (eller jag babblar på iallafalll, haha). Hoppas ni gilllar det, kram!

Till vår lilla

Denna visade jag upp på instagram för några dagar sedan men måste bara visa den även här. Visst är den fin!? Är så glad att jag fick tag i den då det var sista exet i storlek 62 (alla andra storlekar var också slutsålda). Den är köpt på Kappahl iallafall och personalen hade även skrivit med en supergullig lapp i paketet. Blev så otroligt glad. Tack snälla

Bebisdags!

Nu är det faktiskt bebisdags för oss! Är inne i latensfasen och har varit det sedan igår kväll. Kan säga att värkar verkligen är bland den värsta smärtan jag har varit med om och jag har gråtit efter min mamma men ändå försökt att andas och tänka bort smärtan. En sväng till förlossningen har vi också hunnit med och när ni läser detta är vi förmodligen där igen. Tänkte bara ge er en snabb update om läget så att ni vet varför det är lite tyst här inne. Dock så har jag tidsinställt en hel del inlägg så bloggen kommer inte att vara tom iallafall och ni kommer att ha lite att läsa ändå. Vi hörs lite senare när jag är hemma och mamma. Och självklart berättar jag mer här på bloggen då! Kramar till er. Tack för att ni följer oss genom denna resa. <3 

Sista bilderna på magen som togs igår. Då hade vi "gått över tiden" en dag. Så vecka 41 (40+0). Magen har sjunkit och jag har fått mycket synliga blodådror på den. Fortfarande inga bristningar, massor med finnar runt munnen, trött, sliten men så lycklig. Ska bli kul att äntligen få föda barn nu. Vår lilla bebis.. <3

Nytt till liten i magen från Lindex

Lilla bebis fick äntligen hem sitt paket. Jag är förälskad i overallen och sockarna. Byxorna har jag hört så mycket bra om och vet att dom är många föräldrars favoriter. Kom ut nu lilla vän! Du har så mycket fint här ute som väntar på dig =)

Dan före doppardan

Imorgon har vi nått målet! 18/10 som är bebisens beräknade födelse. Har dock räknat med att gå över men känns ändå roligt att vi kommit hit nu. Äntligen! Från att ha plussat i slutet av februari till att vara här till slut. Magiskt! Och lite läskigt också bara för att tiden går så otroligt fort. Man undrar ju lite över hur fort resten av livet kommer att passera när vi väl har fått barn.. Som tur är så har vi hela livet framför oss! Och detta är bara början <3

Detta inlägg är tidsinställt och förmodligen så ligger jag och F fortfarande och drar oss i sängen. Han är ledig hela helgen så vi ska verkligen passa på att njuta av lugnet, ledigheten och varandra. Jag storstädade hela lägenheten igår och körde tvättmaskiner, torkade och fixade. Så inget sådant behöver göras heller vilket är så skönt. Älskar att välkoma helgen med sovmorgon i en nystädad lägenhet följt av en god frukost. Jag har varit sugen på amerikanska pannkakor flera dagar i rad nu så förmodligen så slänger vi ihop något sådant - men gärna ett nyttigare alternativ. Återkommer med recept om det blir så. Ha en underbar lördag så länge finaste ni. 

Dagens mage

Alltså detta ständiga tryck nedåt! Kan knappt gå en promenad utan att bli akut kissnödig eller utan att få "elektriska stötar" i bäckenet. Nej usch.. Imorse muntrade jag upp mig själv med sovmorgon och god frukost iallafall. F har åkt till jobbet nu och jag ser fram emot denna helg tillsammans. Han slutar dock sent men ändå. Förhoppningsvis är det sista helgen med bebisen i magen men det återstår såklart att se. Jag är lagomt bitter iallafall och det beror nog mest på att jag är så obekväm i mig själv just nu. Känns som om jag bara nu den senaste veckan har blivit helt vätskesprängd i kinderna, näsan (!?), vaderna och fötterna. Även låren. Känner mig som en uppstoppad korv typ, haha.. Har svårt att röra mig dessutom och känner mig allmänt klumpig och "i vägen". Ja, ni kanske förstår.. Här på bilden ser ni iallafall hur magen ser ut idag. Det är två dagar kvar till BF. 

Så sköna brallor från Gina Tricot. Som mjukisar i materialet! Köpte dom för några månader sedan och jag har storlek S i mina. Dom är slutsålda men finns liknande HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR (adlinks). Vissa av paren är till riktigt bra priser och ett av dom är nedsänkta hela 70% så passa på att köpa. Älskar denna modell!

Gravid vecka för vecka, vecka 40

Här kommer veckans avsnitt! Hoppas ni tycker om det =) Kram!

Mina tankar kring bristningar

Många har bett mig att skriva om bristningar. Både om mina tankar kring bristningar i allmänhet och om jag har fått några själv. Varför vet jag faktiskt inte men har fått både mail och kommentarer om det. Tänkte skriva ett inlägg om det för sakens skull just på grund av önskemålen. Ärligt talat så tycker jag inte att det är så mycket att skriva om. Alla är vi olika och alla är vi lika vackra. Några bristningar (eller för den delen MÅNGA bristningar) spelar ingen som helst roll och definierar inte din skönhet. Vissa får bristningar under viktnedgång eller viktuppgång, andra får bristningar under graviditet och andra under tonåren. VIssa får dom inte alls. Hur du har fått dom eller om du har fått dom spelar ingen roll och att du har dom spelar inte heller någon roll. Alla är vi människor och alla har vi våra "fel" och "brister" som gör just oss vackra och unika. Det finns ju ingen där ute som går runt och är helt perfekt. Eller vad innebär egentligen ordet perfekt? Enligt mig så är vi alla unika och perfekta precis som vi är men man har gärna en mall framför sig av vad som är snyggt och inte. Tyvärr. Sen så tycker jag att det är viktigt att tänka på att instagram/bloggar/tidningar och hela denna värld av sociala medier bara visar folks bästa sidor - ofta retuscherat och med filter. Ni ser ju exempelvis inte hur enorma problem jag har med min hy just nu, eller hur? Jag brukar kunna dela med mig av det mesta men jag har verkligen fått galna utbrott runt munnen och hakan som gör både ont och är knallröda. Anledningen till varför ni inte ser dom är för att jag väljer att inte visa dom på bilder. Svårare än så är det inte och precis så funkar det med allt annat. Alla har vi våra skavanker som vi kanske gärna döljer, och det är helt okej! Man måste inte visa upp allt för hela världen. Särskilt inte sådant som man kanske är obekväm med och fortfarande försöker lära sig att leva med. Men viktigt att tänka på är helt enkelt bara att ingen saknar dessa "skavanker". Hur gärna man än vill tro det baserat på bilder och annat i sociala medier. Jag älskar mig själv och jag är tacksam för min kropp. Den bär upp mig, den tar mig framåt och den är frisk och stark. Jag har byggt upp den själv med nyttig kost och träning och är stolt över den. Jag är mer än nöjd med mitt yttre och jag är mer än nöjd med mitt inre. Jag jämför mig inte med andra utan utgår alltid från mig själv. Efter graviditeten så hoppas jag att mina hudproblem försvinner, och det tror jag också att dom kommer att göra. Men jag har accepterat dom just nu. Jag bär ju trots allt på ett barn och är hormonell som tusan! Min kropp går ju igenom det största som finns. Varför trycka ner den istället för att hylla den och komma ihåg hur fantastisk den är som hjälper en annan människa till världen!? I mina ögon är jag perfekt på mitt vis. Och jag tycker att vi alla ska älska oss själva och hylla oss själva. Vi mer än bara DUGER som vi är. Vi är PERFEKTA som vi är!

Tillbaka till ämnet.. Hudproblemen har ju egentligen inget med ämnet att göra men ville mest förklara att vi alla har något som vi dras med eller tycker är lite jobbigt. Jag har själv inte fått några bristningar under graviditeten och sedan innan har jag EN bristning på insidan av låret som jag fick som tonåring. Den syns inte alls idag mer än om jag sitter med benet i en viss vinkel och trycker ihop huden samtidigt. Graviditeten är inte över ännu och dom kan såklart fortfarande dyka upp men ska man se till det genetiska så tror jag att jag kommer att komma undan då dom andra kvinnorna i min familj av äldre generationer har fött flera barn utan att få några. Det känns skönt - ja. Och hade jag fått bristningar hade jag nog blivit ledsen - ja. Det är inget att skjuta under stolen med. Så känner jag! Men precis som med allt annat så hade jag fått lära mig att leva med det. Alla reagerar vi olika på olika saker och vissa kanske inte bryr sig alls medan andra blir helt förstörda. Allt är lika okej för vi har alla olika personligheter och känslor kring saker. Det viktigaste är att komma ihåg att just DU är perfekt precis som du är. För alla är vi vackra och unika med eller utan bristningar och med eller utan alla andra "skavanker" som livet ger oss med årens gång. Så glöm aldrig att just DU som läser detta är perfekt precis som du är. <3

Magen i vecka 12 och magen i vecka 35. Allas kroppar funkar olika och är olika. Det är viktigt att komma ihåg. Och det är viktigt att sluta jämföra sig själv med andra utan utgå från sig själv och vara det bästa av just sig själv och sitt egna "jag". =)

RAMLÖSA

Dessa köpte F hem till mig i måndags. Som ni vet så har jag fått sår/svamp på tungan under graviditeten och det är verkligen SÅ jobbigt när det svider. Dock så har jag en rätt snäll version som inte syns alls nästan mer än att det är lite rött precis på tungspetsen. Fick mail från några av er att jag skulle testa bubbelvatten och jag är ledsen att jag inte frågade om tips innan för det hjälper verkligen! Dricker lite om dagen och det har försvunnit nästan helt sedan jag började. Dock kommer det tillbaka direkt jag slutar så ska fortsätta "underhålla" det under resten av graviditeten också. 

Morgontallrik

Detta brukar jag mumsa på i sängen eller soffan innan frukosten varje morgon. F är världens finaste och vet att jag är brutalt illamående på morgonen (FORTFARANDE!?) och att jag har cravings på både morötter och clementiner för det mesta. Så jag får gotta mig medan han pysslar iordning mackor och té. 

Fem dagar kvar till BF..

Hej vänner!

Imorgon är F äntligen ledig. Som jag har längtat! Han har ju jobbat hela helgen så vi har inte spenderat så mycket tid ihop dom senaste dagarna. Startade dagen med en liten sovmorgon och frukost i soffan idag och när han åker iväg om en stund så ska jag gå och lägga mig igen. Har haft sammandragningar hela gårkvällen och under natten och haft sjukt svårt att sova. Tror jag snittar kanske två/tre timmar per natt just när det kommer till att sova så är tacksam för att jag har möjligheten att ta igen det på dagarna. Av någon anledning är det enklare att sova under längre stunder utan att vakna dagtid, haha.. Vill iallafall inte göra mer än att sova, sova, sova just nu. Och det tillåter jag mig själv att göra också då jag tror att det på något vis är kroppens försök till förberedelse inför kommande förlossning. 

Jag hade ju lovat mig själv att inte haka upp mig på BF då jag vet hur sjukt fysiskt OCH psykiskt påfrestande det är att "gå över tiden". Dock så känner jag redan nu att jag är en heltokig, höggravid kvinna som googlar hur man startar en förlossning och sitter och väntar på att vattnet ska gå.. typ. Fast jag egentligen vet att det inte finns något jag kan göra. Samtidigt som jag har lovat mig själv att släppa det där med beräknad födelse och dess datum så kan jag ändå inte låta bli att hänga upp mig på det och räkna ner dagarna. Nej usch! Blir nästan lite smått irriterad på mig själv. Någon som känner igen sig eller är jag den enda knäppisen här ute!?

Önskar er en superfin tisdag! Till skillnad från många andra som går i väntans tider såhär mot slutet så tycker jag trots allt att tiden går oförskämt snabbt. Och det är ju tur. Kram på er! <3

  

Min jättemage och jag igår.. Byxorna är SÅ sköna och av lite "slappare" modell och finns HÄR i svart och HÄR i grått. Jag har även den "tighta" versionen av dessa i grått som finns HÄR och dom svarta finns HÄR (adlinks). Både dom tighta och dom lite slappare som ni ser på bilden har använts flitigt nu mot slutet av graviditeten.

Och min jättemage och jag från sidan igår, haha.. Vi filmade förresten veckans avsnitt av gravid vecka för vecka under gårdagen där jag berättar lite om hur det känns nu osv. Så missa inte det när det kommer upp på fredag =)

Och igår drack jag massor med chailatte och läste tidningar! Och det var SÅ längesedan jag köpte en sådan här "tjejtidning" så hade nästan glömt att man brukar få med lite presenter ;) Kommer ihåg att det var det bästa jag visste när jag var typ 14-15 år eftersom att jag då inte hade några pengar mer än barn/studiebidraget och alltså inte kunde köpa allt för mycket smink själv. Blev en liten nostalgitripp att få en concealer, lite läppglans och tamponger med andra ord =)

Och morgonens frukost. Supergott med "fejkon" från Astrid och aporna på mackorna. Tycker det är så mycket värt att få äta i lugn och ro tillsammans på morgonen!

Gravid i vecka 40

SEX dagar kvar till BF idag och det är pirrigt att vi är så nära. Kommer ihåg när vi ba "åååh, nu är det 99 dagar kvar" eller "men nu är det ju bara fem veckor kvar" osv. Nu är det BARA sex stackars dagar kvar tills bebbe är beräknad och han kan lika gärna komma ut tidigare. Absolut senast så får vi möta honom i början av november och som jag skrev i föregående inlägg så har vi också fått tid för igångsättning om det skulle bli aktuellt. Galet att det bara är tre veckor kvar (absolut max tre veckor!!) tills vi får träffa vår bebis som vi väntat på i så många månader nu. 

I apparna som jag har så står det inte så mycket alls mer än att barnet nu är mellan 48 och 52 centimeter långt och väger strax över 3,5 kg. Barnmorskan trodde dock att det var en rätt liten bebis och uppskattade att han ligger runt kanske max tre kilo. Vi får se om det stämmer. Ska bli spännande att se! Det står också att barnet nu är fullt utvecklat och kan lämna livmodern när som helst. Barnets huvud kan vara lite deformerat efter förlossningen men det går till sig rätt snabbt och både pojkar och flickor kan vara påverkade av graviditetshormoner och ha väldigt svullna könsorgan när dom kommer ut. Det försvinner också efter ett tag. 

Om mig som mamma står det att jag beräknas att föda snart (nähä, haha) och att man nu går på regelbundna besök hos sin barnmorska. Det står också att det kan kännas riktigt tungt nu i slutet. 

Och jag känner mig som en riktig valross nu, haha. Magen långt ner i knät! På bilderna har jag på mig underkläder från glammom.se och i samarbete med detta underbara företag så har jag ordnat en rabattkod till er. Ni får 20% på allt (utom bagasi-skötväskorna) om ni anger "gabriellajoss20" i kassan och rabatten gäller en vecka från idag. 

Förhoppningsvis det sista besöket hos BM..

..Ja, det får vi hoppas att det är! Nästa besök har vi nästa måndag och alltså dagen efter BF. Idag är det sex dagar kvar till beräknad födelse och jag fattar ingenting. Var tog tiden vägen!? Vad hände? Har inte bebis kommit den andra november så blir det igångsättning för vår del. Men jag hoppas givetvis att han kommer innan dess. Och jag tror faktiskt att jag vågar lita på att min kropp sätter igång när det är dags. Man vet ju dock aldrig och barnmorskan sa att det nästan är 10% som behöver just igångsättning. 

Annars så vägde jag mig igen och jag väger nu 75 kg vilket innebär att jag har gått upp 14 kg totalt sedan inskrivningen. Vi konstaterade även där tillsammans att det verkar som om alla dessa kilon har lagt sig på magen - och ja, det har dom ju. Jag har ju inte blivit större på något annat ställe än just där mer än att jag fått lite vätska i vader, lår och ansikte. Blodtrycket och bebis hjärtslag såg bra ut och SF-måttet låg nu på 35 och följde kurvan helt exakt. Känns bra att allt såg så pass bra ut och jag är nöjd med besöket. 

F tog lite smygbilder också för att föreviga vårt (förhoppningsvis) sista besök. Sen fick vi med oss journalen också så att vi kan ta med den till Varberg när det är dags. Det känns lite extra verkligt att ha den här hemma och inte hos barnmorskan. Då inser man hur nära det är. 

Nytt till liten i magen..

..Alltså jag är helt omöjlig när det kommer till barnkläder! Skrev till mannen i hopp om att få någon form av "stöd" i att låta bli att klicka hem mer till bebis men när han svarar med "men vår son är värd bara det bästa och mycket av det bästa, så köp allt fint som du hittar" - så kan jag inte låta bli att lägga beställning efter beställning. Han har så mycket kläder och prylar nu så man blir tokig! Men jag kan inte heller hjälpa att jag blir larvigt kär i allt som kommer in i butikerna nu i höst. Har dock hört att man "lugnar sig" med barnklädes-shoppingen när barnet väl är ute och man har bättre koll på vad som behövs och inte. 

 

Här ser ni allt jag klickade hem och kommer såklart att visa bättre bilder när det landat i brevlådan. Allt är från Lindex utom overallen längst till höger som är från Kappahl. 

Gravid vecka för vecka, vecka 39

Här kommer klippet för vecka 39. Hör ni hur leds jag är!? Haha.. Låter så sur och nere men ja, sanningen är väl att jag faktiskt är det. Var rätt låg den dagen vi spelade in klippet där vi pratar också. Man blir verkligen knäpp när det närmar sig BF. Tack för att ni följer oss även i videoformat, kram <3

Starka minnen från denna graviditet

Nu börjar graviditeten att lida mot sitt slut och jag tänkte dela med mig av dom mest minnesvärda stunderna/dagarna som varit under dessa snart 40 veckor. Självklart har det funnits fler starka ögonblick men här kommer några iallafall. Här nedan delar jag både dom positiva och dom negativa. 

- Dagen vi plussade. Den 21a februari - dagen som förändrade vårt liv helt. Ingen av oss misstänkte att vi var gravida trots att det egentligen var så himla, himla självklart nu när man tänker efter. Vill ni läsa mer om det hela så finns det under kategorin "graviditeten" här på bloggen. 

- När jag spydde och mådde illa och blev sjukskriven. Detta kan jag dock se tillbaka på som något positivt då jag hade otroligt mycket tid att lägga på bloggen (vad skulle jag annars göra när jag låg hemma och kräktes mellan 20 och 30 gånger per dag?) vilket gjorde att den växte sig till en av Sveriges största bloggar. Eller ja, positivt och positivt. Men det negativa ledde till något riktigt, riktigt positivt trots att det för mig innebar flera veckor av smärta och plåga. Kommer ihåg att jag grät konstant och kände mig så maktlös då jag dessutom har världens spyfobi. Detta var någon gång i slutet av april så vi var alltså inte så långt gångna. 

- När vi gjorde RUL och fick reda på att det var en liten pojke i magen. Alla ultraljud har varit riktigt fina och jag kommer sent att glömma känslan jag hade vid varje. Vi har gjort ett tidigt ultraljud i vecka nio, KUB i vecka 13/14, RUL i vecka 20 och 3d/tillväxtultraljud i vecka 29. Just RUL för mig var riktigt stort då det var samma dag som jag fyllde 20 år och även exakt samma dag som vi gick in i vecka 20. Jag blev "besviken" när jag fick reda på att det var en pojke i magen då det kändes som om jag "förlorade ett barn" eftersom jag hela tiden byggt upp en bild av att det var en flicka i magen. Jag hade redan en bild av hur hon var, såg ut, vad hon skulle ha för kläder och vad hon skulle heta. Vet inte riktigt varför men så var det iallafall. Efter bara några timmars bearbetning så kändes det dock helt självklart att det var en pojke vi skulle få och jag kände mig lyckligare än någonsin. 

- När fosterrörelserna minskade en dag. Detta var i kanske vecka 22-23 och jag var SÅ rädd. Grät mig genom hela dagen och till sist så fick vi en tid morgonen efter hos barnmorskan för att komma in och lyssna på hjärtat. Allt såg jättebra ut och jag grät ännu mer av lättnad över att vår bebis mådde bra. 

- I vecka 35/36 så låste sig hela min höft och jag kunde inte stödja på benet eller gå alls. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Tänk om det skulle vara såhär föralltid!? Gick till en osteopat och sedan till en kiropraktor, fick höra att det var en låsning i SI-leden och fick behandling och massor med tips på hur jag skulle underlätta för mitt bäcken i vardagen. Jag är överrörlig och jättevig då jag är gammal dansare och dom jag besökte för att få hjälp var stensäkra på att dom stora problemen jag fått berodde på detta i kombination med foglossning. Det var iallafall två jättejobbiga veckor av maktlöshet över att inte kunna ta ett steg utan smärta. Som tur är så släppte det efter att jag hade följt alla råd kring hur jag skulle sitta, röra mig och jobba med kroppen. Nu är jag jättenoga med allt detta för att låsningen inte ska komma tillbaka innan förlossningen. 

- När vi skrev in oss hos BM i vecka nio och i samband med det också gjorde ett tidigt ultraljud. Vi fick se vår lilla "böna" på skärmen (vecka 8+2 var vi i mer exakt) och sedan fick vi en genomgång med powerpoint-presentation av en barnmorska på kliniken tillsammans med några andra par. Vi satt som två fnissiga tonåringar och höll handen och pussades. Jättenykära och i vår egna lilla lyckobubbla över att vi skulle få bli föräldrar och att ingen utom vi (och några familjemedlemmar) visste om det ännu.

- I vecka 23 så började magen komma fram lite lätt och jag var så stolt över min lilla kula. I vecka 33 kunde jag inte längre dölja den.

- När naveln började puta ut. Var nog i vecka 34 någon gång den kom ut på riktigt och stannade ute. Innan det hade den bara kommit ut när bebis legat på vissa vis i magen. Kommer ihåg att jag tyckte att detta var så häftigt då jag hade en inåtnavel innan. 

- När F sa "Det är en liten Jason där inne i magen, det känner jag på mig" och jag kände också att det var helt rätt namn. Vi har ju alltid vetat att han ska heta "Jason Julian Joss" om vi får en pojke någon gång i livet men inte varit säkra på tilltalsnamnet. Nu är vi nästan 100% säkra på att han kommer att få heta Jason och kallar honom till och med för "lilla baby Jason", haha. 

- Första gången jag tog på mig en tight tröja över magen. Magen var fortfarande obefintlig men jag tyckte jag såg "småtjock" ut och ville inte att folk skulle tänka "knubbis" och inte förstå att jag var preggo, haha (tragiskt att man bryr sig så mycket om vad andra tycker kanske men jag är och var så känslig och hormonell) =) Det var ett stort ögonblick för mig att "visa upp" magen på det viset iallafall. Det var någon gång i juni skulle jag tro. 

- Första gången jag kände mig VACKER som gravid (och typ enda gången också för den delen då jag inte alls trivts i min gravidkropp som ni kanske vet). Det var iallafall en dag i juni när vi skulle åka och träna. Jag hade ett tight linne över magen och för allra första gången sedan jag plussade så såg jag mig i spegel och tänkte "åh vad fin jag är". Det var en ovärderlig känsla. 

- När jag under en period precis i början bara ville äta makaroner, sojakorv och ketchup. Nu spyr jag av bara tanken på det då jag förätit mig på det ordentligt. 

- Dagen då jag trodde att jag hade fått en bristning (i typ vecka 30) och ringde F och skrek och grät.. För att sedan inse att det bara var en vattenstämpel. Det var ju lagomt kul för honom när jag kom på det baserat på mitt känslomässiga sammanbrott som varade i typ en halvtimme. Stackars man, haha.

- Första gången jag fick kliva upp och kissa på natten. Kommer ihåg att min första tanke var "wow, nu är jag verkligen gravid på riktigt". Det var jag ju innan också men det kändes så äkta då. Vecka 33 var detta i. 

- När jag var i vecka fyra och fortfarande var ovetande om att jag var gravid så åkte jag på en resa till Stockholm med jobbet och funderade konstant över varför jag hade en stenhård kula längst ner på magen. Magen var inte svullen och jag hade inte ont men kulan var liksom hård och jag hade aldrig upplevt något liknande förr. Man såg den inte alls men den kändes. Fick svar på detta en vecka senare när vi plussade såklart men tycker det är småkul att jag inte ens misstänkte graviditet utan gruvade mig över cancer eller andra sjukdomar. 

Här är en bild från det ögonblicket jag faktiskt kände mig vacker//Och här är en bild från när magen började synas i vecka 25/26. Kommer ihåg att jag tyckte att den var såå stor här..

"Lilla baby Jason"

Bilder som togs sista dagen i vecka 38. BHn kommer från glammom.se.

Ibland blir jag påmind av någon av mina vänner om något i stil med "alltså tänk att det ligger en helt färdig bebis i din mage" och JA! Hur sjukt är inte det!? Vissa stunder förstår jag att mitt liv snart kommer att förändras för alltid medan jag vissa stunder fortfarande känner mig helt oförberedd och nästan blir chockad av tanken. Ska JAG få barn!? Inom dom närmsta veckorna dessutom? Hur hamnade vi här? Jag har ju haft nio månder på mig att förbereda mig och det har jag också gjort på alla vis jag bara kan både materiellt och känslomässigt. Men ändå känns det inte riktigt som om jag förstår vad det är som ska hända. Jag kan knappt föreställa mig att jag ska få gå igenom en förlossning för att sedan få upp VÅRT barn på mitt bröst. Det känns så overkligt. Och det känns ännu mer overkligt att han faktiskt ligger i min kropp trots att han rör sig konstant, sparkar mig i revbenen och trycker ut sina små armar och ben lite hur som helst. Det ska bli en ära att få lära känna denna människa. Och jag tror att föräldraskapet kommer att bli fantastiskt och enbart fantastiskt. Vi kommer att få lära oss mycket av varandra. Både jag, F och bebis. <3

Lite bilder från kameran

När vi filmar våra avsnitt av "gravid vecka för vecka" så råkar vi alltid få med en bild eller två också så tänkte visa några av dom i detta inlägg =)

Fjodor är scones-mästare och bakar frukostbullar och hundarna tittar nyfiket på. Zelda har till och med ställt sig på två ben för att det är så spännande, haha. 

Jag och stora magen, tror detta var i vecka 36 kanske? Här hade min höft blivit lite bättre men jag hade fortfarande ganska svårt att gå. 

Skötväskan är såå fin och matchar vagnen så bra och flaskorna från Dr Brown har jag hört så mycket bra om. Allt är från lekmer.se.

Haha, äääälskar denna bild ;) Mannen tar en selfie. Vad jag älskar dig!

Magen och jag på beachen i somras! Vecka 30 tror jag att vi var i här. 

 Och här var jag inte alls så jättelångt gången men detta är mot slutet av vecka 20-veckorna. Så typ vecka 27 kanske? Kommer inte ens ihåg, haha.

Och två bilder som är ännu äldre men även dessa från sensommaren. 

Våra tankar kring föräldraledighet

Många har undrat lite kring hur vi tänker när det kommer till föräldraledighet och jag tänkte dela med mig av hur vi har tänkt göra. Sen kan det ju alltid ändras längre fram också. Det återstår att se! Men här är iallafall första "skissen" på hur vi har tänkt göra. 

Nu till en början så har jag ansökt om mammaledighet på 75% per dag. Tanken är att jag ska ha möjlighet att jobba med bloggen resterande 25% och det kommer jag också att göra. Som många av er vet så har jag varit obetalt ledig från mitt andra jobb och för er som inte vet vad jag håller på med mer än att blogga så sitter jag i kundservice/support på ett företag som levererar TV och trivs som fisken i vattnet. Jag har dock inte varit där sedan i april då graviditeten gjorde att jag ville vara hemma och nu längtar jag tillbaka så att det knakar. Även F kommer att vara hemma rätt mycket nu i början då han hade en hel del semesterdagar kvar. Så han har ansökt om ledigt nu i slutet av november och över hela julen. Så utöver dom tio dagarna man får så kommer vi att ha rätt många fler dagar.

Jag har iallafall ansökt om mammaledighet från mitt heltidsjobb fram till slutet av februari och efter det vill vi att F ska ta över. Han vill vara hemma väldigt mycket med bebis och det vill jag även att han ska möjlighet till. Som det ser ut nu så ska jag börja jobba igen redan i februari medan han blir pappaledig. Sen så kan ju detta ändras också och vi har pratat mycket om att ta ut dubbla föräldradagar ett tag eller att jag precis som jag gör idag enbart jobbar med bloggen medan han är hemmapappa. På så vis skulle vi få vara hemma alla tillsammans. Detta är iallafall första planen på hur vi har tänkt oss det hela men det återstår ju helt klart att se om det blir så eller inte. Något vi båda vet är i vilket fall att vi vill vara hemma rätt mycket båda två. Vi tänkte vara det i omgångar så att båda får ta del av vår sons utveckling under olika perioder. Jag är tacksam att vi har alla förutsättningar för att kunna ha honom hemma egentligen hur länge som helst och att vi även har möjlighet att fördela föräldraledigheten precis som vi vill utan att ekonomin påverkas. Vår tanke är att vår son inte ska börja förskolan förrän han är kanske tre år. Detta tycker jag såklart är upp till varje familj men för oss personligen så känns det bäst att ha vårt barn hemma rätt länge. Tycker att det finns enormt mycket för och nackdelar med att sätta sitt barn på förskola tidigt/sent så det är helt klart en klurig fråga egentligen. Men tre år känns ganska lagomt tycker vi båda. Det viktigaste är att man gör det som känns rätt för en själv och för ens egna situation. 

Något annat som jag är glad över är att jag förmodligen kommer att få ha F hemma rätt mycket nu innan bebis ankomst också då han förhoppningsvis kommer att vara ledig större delen av nästa vecka och har ansökt om det idag. Hade varit så skönt att bara ha honom hos mig nu när jag behöver det som mest. Så får vi hålla tummarna att vattnet går/värkarna startar medan han är hemma, haha ;)

Välkommen vecka 39!

Godmorgon finaste ni!

Idag går vi in i vecka 39 och det känns magiskt, kul och ofattbart. Snart har vi vår son här! Gud vad jag tjatar om det hela tiden - men kan lova er att det är det enda jag tänker på typ dygnet runt. 

Inleder iallafall denna dag med ett besök hos allra bästa Emelie. Vi ska fixa mitt hår lite smått och sätta nya fransar så att jag är snygg inför förlossningen, haha. Nej, så ytlig är inte ens jag men jag VET att jag kommer att tycka att det är skönt att ha det ordnat ändå och framförallt när det kommer till min första tid som mamma. Det sista jag kommer att vilja då är att åka och fixa mig. Jag kommer bara vilja mysa med bebis. Har förresten läst en hel del om det där med utseendefixeringen när man ska in och föda. Många bloggare jag följer har liksom börjat platta håret och måla mascara när förvärkarna drar igång. Ska bli kul att se hur jag reagerar på det hela. Dom flesta har sedan också konstarerat att dom började göra detta i ren "panik" (precis som att många börjar storstäda när dom börjar få värkar, haha). Tycker det finns jättemycket kul att läsa relaterat till detta i forum och på bloggar iallafall. Inget som jag själv ens hade tänkt på eller reflekterat över förrän bara för någon dag sedan när jag läste DETTA inlägg inne hos en tjej som jag följer. Jag kommer nog i vilket fall satsa på liiite concealer bara (det har jag alltid till vardags så det lär redan vara på när jag åker in), och uppsatt hår. Sen har jag ju fransarna. Så kanske blir någon någorlunda fin bild på mig i BB-sängen trots allt, det återstår att se ;) Och jag ska absolut inte glömma att ta med lypsyl som så många har tipsat om. Har hört att det ska vara guld värt om man använder sig av lustgas. Min stora förhoppning är ju att kunna föda enbart med den typen av smärtlindring och ta hjälp av alla mentala verktyg och andning som har jag lärt mig på kurser och läst om istället. Sen kan det lika gärna sluta med epidural eller något annat och det går ju lika bra och är lika rätt ifall det skulle vara så. Man vet ju inte hur det hela blir förrän man är på plats. Tycker det är fantastiskt att det finns alternativ iallafall så att alla kan finna något som passar en själv för att få en mer "behaglig" förlossning. 

Önskar er en jättefin dag så hörs vi såklart lite senare som vanligt! Vill också passa på att återigen säga att ni är VÄRLDENS bästa allihopa. Skickar en stor kram till just DIG! <3

Magen i vecka 39. Visst är den ENORM!?!? Kolla lite längre bak i arkivet när jag visar magen i typ vecka 22? Där skriver jag också att den är stor. Får mig ett gott skratt åt det nu kan jag lova, haha =)

Leverans från glammom.se

Såhär såg mitt paket som jag fick hem i samarbete med glammom.se ut. Jag hämtade ut det igår och är SÅ nöjd med allt. Jag kan rekommendera den vita och den grå BH:n lite extra mycket. Dom är så himla sköna att ha på sig och trycker inte alls någonstans samtidigt som dom håller upp och stödjer riktigt bra. 

Just nu har jag en tävling ihop med detta underbara företag på min instagram där ni kan vinna ett presentkort till ett värde av 1000:-, så kika in hos @gabriellajoss för att delta. <3

Denna finns HÄR och även i andra färger. Denna är dock min favoritfärg//Dessa gördlar har jag hört så mycket bra om. Dom ska tydligen hjälpa kroppen (magen) att dra ihop sig och komma till sin rätta plats snabbare efter förlossningen. Finns HÄR

Denna BH är ju riktigt, riktigt snygg med det där lilla extra. Finns HÄR//Och denna är min favorit i hela leveransen då den sitter så skönt och är sådär romantisk - HÄR.

Såhär satt den grå BH:n på mig. Visst är magen stor nu förresten!? Denna bild är tagen nu idag så alltså sista dagen i vecka 38 (37+6). 

Pappatankar

Gabbi berättade för mig att det var många av er som önskat min synvinkel från vårat vardagliga liv. Speciellt nu när vår lilla bebis nästa kokat klart inne i magen. Jag är extremt spänd inför vad som ska hända. För varje dag som går så kommer vi en dag närmare vår bebis. Att vi inom fyra veckor kommer ha ytterligare en familjemedlem. Jag kan många gånger känna mig helt redo inför tanken att vi ska få en son och andra dagar tror jag bara att Gabbi har en stor mage. Det jag vet samt det jag kände första gången jag såg plusset på stickan var att det underbaraste jag någonsin kunde tänka mig var på väg att hända. Vi skulle få ett barn. Vi har många gånger pratat om det och många gånger tvekat på om det var rätt tillfälle. Men efter att jag såg graviditetstestet så har jag inte tvekat en enda gång. Gabbi har varit väldigt lugn och snäll större delen av graviditeten. Närmaste veckorna så har hon dock fått ganska kort stubin. Inte så att hon har varit arg direkt men hon har haft väldigt nära till starka känslor oavsett vilken situation vi är i. Det kan ibland vara svårt att veta varför hon är ledsen eller arg. Det är inte alltid någonting hon vill säga eller nödvändigtvis någonting hon själv vet. Jag försöker vara med henne så mycket som möjligt så hon hela tiden ska kunna säga om det är någonting hon tycker är jobbigt eller någonting hon känner. Men Gabbi är en känslomänniska och det skulle behövas allafall fem av mig för att hon hela tiden skulle kunna känna sig lugn. Nu i sluttampen kommer vi bara ta hand om varandra och ta vara på sista tiden innan bebis är här hos oss.

Avslutar med två smygbilder som jag tog på henne när hon fotade selfies i spegeln. Hon är så självkritisk nu som gravid och säger allt från att hon har hängig rumpa till att hon har dålig hy och tjocka ben. Jag tycker som vanligt att hon är helt perfekt och vackrast i världen. //Fjodor

Gravid vecka för vecka, vecka 38

Här kommer veckans avsnitt, hoppas ni tycker om det! =) Kram på er!